Är affärsjuridiska avtal upphovsrättsligt skyddade?

Detta skriver jag om i senaste numret av ADVOKATEN

Skärmavbild 2017-10-04 kl. 11.29.55.png

Tidskriften Advokaten nr 7/2017

Är affärsjuridiska avtal upphovsrättsligt skyddade?

 

Advokat Dag Wetterberg var ombud i ett mål där frågan om huruvida affärsjuridiska leverantörsavtal var upphovsrättsligt skyddade prövades. Enligt hans mening går det att dra vissa generella slutsatser av tingsrättens dom.

 

I ett mål där jag var ombud för svaranden prövades den mycket intressanta frågan om huruvida tre affärsjuridiska leverantörsavtal var upphovsrättsligt skyddade. Min huvudman vann målet i denna del, det vill säga tingsrätten kom fram till att de leverantörsavtal som berördes i målet inte var upphovsrättsligt skyddade. Trots att målet var ett underinstansmål vilket inte är prejudicerande kan målet ändå vara av visst intresse enligt min mening eftersom det går att dra vissa generella slutsatser av tingsrättens dom.

I denna artikel går jag igenom domen och analyserar vad den kan få för konsekvenser.

I domskälen framgick följande

Käranden gjorde gällande att tre leverantörsavtal (”Avtalen”) var upphovsrättsligt skyddade. Svaranden bestred att Avtalen hade sådan originalitet och särprägel att de var upphovsrättsligt skyddade och menade att Avtalen var rudimentära och av standardkaraktär samt att utformningen styrts av krav på den information som skulle ingå i avtalen.

Käranden hade bevisbördan för att Avtalen var upphovsrättsligt skyddade. För att upphovsrättsligt skydd ska föreligga krävs att det aktuella alstret är resultatet av en individuell andligt skapande verksamhet, vilket ofta uttrycks så att det har verkshöjd.

För att verkshöjd ska föreligga krävs att alstret har höjt sig till en viss grad av självständighet och originalitet (Auktorrättskommittén, NJA II 1961 s. 12). EU-domstolen har i mål C-5/08 Inropa International, EU:C:2009:465, uttryckt att det ska vara fråga om ett alster som är originellt på så sätt att det är upphovsmannens egna skapelse, se särskilt p. 37 i domen. EU-domstolen har vidare i mål C-145/10 Painer, EU:C:2013:138, p. 88, framhållit att skyddad skapelse ska avspegla upphovsmannens personlighet.

Upphovsrätten är ett formskydd som inte skyddar eventuell information som ingår i verket. Skriftliga avtal är typiskt sett sådana alster som i stor utsträckning kan vara utformade baserat på den sakliga information som de ska innehålla. Ett skriftligt avtal kan naturligtvis, detta till trots, ha verkshöjd och åtnjuta upphovsrättsligt skydd under förutsättning att det uppnår den grad av individuell formmässig särprägel som krävs.

Käranden presterade inte någon utredning som visade på vilket sätt avtalen var individuellt och originellt utformade, till exempel vilka utformningsmässiga val som upphovsmannen gjort. En anställd hos kärandebolaget hördes i målet och berättade att det var han som upprättat avtalen och att detta skett med hjälp av information från kollegor och även i vissa fall med hjälp av information från den aktuella kunden. Inte heller denna individ hade emellertid närmare utvecklat den formmässiga processen kring skapandet av avtalen, på vilket sätt de formmässigt skiljer sig från liknande avtal och vilka individuella val han gjort.

Utan någon närmare information om de formmässiga avväganden som skett vid skapandet av avtalen och hur käranden menar att de uttrycker en individuell särprägel och på detta sätt skiljer sig från liknande avtal fann tingsrätten att käranden inte har styrkt att de tre avtalen var resultatet av en sådan originell och andligt skapande verksamhet att verkshöjd och därmed upphovsrättsligt skydd ansågs föreligga.

Vad innebär denna utgång i målet för affärsjurister och vad blir då värdet av deras avtal?

Denna fråga är inte helt lätt att besvara och det blir som så ofta inom juridiken en prövning i varje enskilt ärende och mål. Trots detta tycker jag att man kan dra vissa intressanta slutsatser.

För att ett affärsjuridiskt avtal skall vara skyddat av upphovsrätten krävs:

·       att den som upprättat avtalet gjort formmässiga avväganden vid skapandet av avtalen;

·       att den som skapat avtalet uttrycker en individuell särprägel;

·       att avtalet skiljer sig från liknande avtal.

Om avtalet inte har dessa kvaliteter kan det motsatsvis sägas att avtalet inte är resultatet av en andligt skapande verksamhet och då får inte avtalet heller ett upphovsrättsligt skydd.

När det gäller affärsjuridiska avtal är det mycket vanligt med så kallade boilerplates oavsett om det är ett avtal på svenska eller engelska. Dessa klausuler är typiskt sett följande:

·       Sekretessklausuler;

·       Force majeure;

·       Överlåtelse av avtalet till annan part (change of control);

·       Meddelandeklausul;

·       Skiljedomsklausul;

·       Ändringsklausul;

·       Avtalstid och uppsägning;

·       Konsekvenser vid uppsägning av avtalet.

Enligt min mening är dessa klausuler väldigt likartade och de används och återanvänds av alla affärsjurister i avtal rörande leveranser, samarbetsavtal och aktieöverlåtelseavtal för att nämna några.

När en jurist upprättar ett avtal som innehåller dessa typer av klausuler har inte formmässiga avväganden vid skapandet av avtalen gjorts och det kan inte sägas att den som skapat avtalet uttrycker en individuell särprägel och att avtalet skiljer sig från liknande avtal. Om man tar satsytan på ett sedvanligt affärsavtal kan man dra slutsatsen att hälften av avtalet utgör boilerplates och att dessa alltså inte är upphovsrättsligt skyddade.

Men hur ser det ut rörande de övriga delarna av avtalet?

Utifrån resonemanget rörande boilerplates kan vi lätt konstatera att försättsblad, innehållsförteckning, parter samt ersättningsklausuler inte är upphovsrättsligt skyddade. Däremot kan en komplicerad skiss eller ett diagram där formmässiga överväganden gjorts vilket får en individuell särprägel vara skyddat förutsatt att det skiljer sig från andra avtal.

Detta innebär sammantaget att det upphovsrättsliga skyddet för affärsjuridiska affärsavtal får betraktas som svagt, oöverskådligt och inte särskilt betryggande. Dessutom hamnar ofta bevisbördan om huruvida avtalet är upphovsrättsligt skyddat eller inte på arbetsgivaren som har att styrka att det aktuella avtalet uppnår upphovsrättsligt skydd.

I avsaknad av ett starkt upphovsrättsligt skydd för avtal måste organisationen ställa sig frågan, hur skall vi skydda våra affärsjuridiska avtal? Denna fråga skall jag försöka att besvara nedan.

Skydd för avtal genom företagshemlighetslagen (”FAL”)

Som alternativ till upphovsrättslagen erbjuder FAL ett gott skydd för affärsjuridiska avtal. För att uppnå detta skydd måste dock organisationen (alltså företaget, myndigheten eller institutionen) vidta en mängd åtgärder. Dessa kan sammanfattas enligt följande:

·       Organisationens avtal får inte vara tillgängliga för alla på företaget (need-to-know endast);

·       Organisationen håller fysiska objekt (sina viktigaste avtal m.m.) i låsta rum;

·       Organisationen har behörighetsnivåer/lösenord för elektroniska filer;

·       Organisationen märker dokument och föremål ”Företagshemlighet” eller ”Confidential”;

·       Organisationen har sekretessåtagande /-bekräftelse vid anställningens början och slut med sina anställda;

·       Organisationen informerar regelbundet om policy och rutiner för hantering av företagshemligheter;

·       Organisationen har sekretessavtal med sina samarbetspartners;

·       Organisationen har och upprättar sekretessinformation till kunder, till exempel för offerter, demos, know-how i licensavtal.

För det fall organisationen inte behandlar sina avtal på detta sätt riskerar avtalen att inte anses utgöra företagshemligheter varvid företaget varken har ett skydd för sitt avtal på upphovsrättslig grund eller på grunden att avtalet skyddas av FAL.

Kvar finns då bara för företaget att lita på sina anställda och att de inte bryter mot sin lojalitetsplikt mot företaget då de slutar. Denna grund är tyvärr inte bra för ett skydd mot spridning av ett avtals innehåll ­eftersom denna grund kräver att organisationen i så fall kan styrka att det finns en adekvat kausalitet mellan den anställdes handlande och den skada som uppstår för organisationen då den före detta anställda tar med sig avtalet och avtalets informationsinnehåll till den nya organisationen.

Ett råd till en organisation som vill skydda sina avtal och sina anställda från att bli misstänkliggjorda blir således att hålla avtalen inom en snäv krets och att både fysiskt och digitalt hålla avtalen tillgängliga för så få anställda som möjligt.

Det är även bra att upprätta policys som klart och tydligt talar om hur de anställda får behandla avtal inom och utom organisationen. Detta gynnar alla inom företaget, speciellt de anställda som har rent mjöl i påsen. 

Dag Wetterberg
Advokat