Ett glädjande besked för Sverige och det unika med att vi troligtvis har den första nedtecknade yttrandefrihetslagstiftningen i världen. Unesco har uppmärksammat detta genom att utse TF till världsminne.
Copyright: Unsplash
Ett världsarv på Unescos lista, akvedukten på väg mot S:t Moritz->
Men vad är det då som är så speciellt med vår tryckfrihetsförordning från 1766?
Svenska tänkare-en historisk tillbakablick
Yttrandefriheten är en grundläggande del av vår demokrati och en rättighet som vi i dag ofta tar för given i Sverige. Före 1766 – innan världens första grundlagsfästa tryckfrihet infördes i Sverige – såg det lite annorlunda ut.
Boktrycket initierades i Sverige 1483 och med denna inleddes tryckfrihetens historia. Vid denna tid kontrollerade kungen och kyrkan det tryckta ordet. Kungen avgjorde vilka tryckerier som fick startas och vem som skulle driva dem. Denna kontroll levde kvar länge och först 1941 blev det tillåtet att utan kungens godkännande etablera och driva ett tryckeri – och då endast i landsorten. 1941 fanns dock kravet på att registrera tryckeriet till länsstyrelsen kvar.
Den första gången kungen förmodas ha nyttjat sin rätt var 1526 när Gustav Vasa beordrade att biskop Brasks pressar i Söderköping skulle stängas ned. År 1539 utfärdades ett påbud att allt som var tänkt att erbjudas allmänheten först skulle godkännas av kungen. Censor librorum inrättades – ett institut som innebar att endast skrifter med censorns stämpel fick ges ut. Censorn hade dessutom till uppgift att bevaka bokhandeln och bokimporten för att se till att inget olämpligt hamnade i handeln.
Någon rättslig prövning fanns inte att tillgå utan verksamheten sköttes på administrativ väg. Den som bröt mot censors förbud riskerade livet. Bland de personer som i Sverige betytt mest för införandet av den yttrandefrihet vi har i Sverige i dag ska nämnas Anders Nordencrantz, Anders Chydenius och Peter Forsskål.
Anders Nordencrantz 1697–1772
Anders Nordencrantz ger sin syn på tryckfriheten i skriften Vördsam föreställning till Riksens ständer (1759) där han beskriver censuren som ett förmynderskap för samhällets förnuft eftersom det hämmat samhällets behov av en utveckling inom de olika vetenskaperna samt hållit de styrande okunniga om tillståndet i riket.
Som exempel på det löjeväckande med censur uppger han det faktum att en svensk amiral fått tag på mer detaljerade sjökort från en utländsk makt än han kunnat tillgå i Sverige. En annan viktig hörnsten i Nordencrantz arbete var förslaget att införa ett offentliggörande av lagar, domar och beslut – alltså en första öppning mot offentlighetsprincipen.
Anders Chydenius 1729–1803
Chydenius krävde i sitt riksdagsarbete att censuren skulle avskaffas eftersom han i likhet med
Nordencrantz ansåg att den innebar att sätta en man till domare över hela nationens tankar och förnuft. I stället skulle ansvaret för vad man fick trycka vila på boktryckarna som skulle straffas om de inte följde reglerna. Chydenius försökte också få censor librorum, Niclas von Oelreich, att lägga ned sitt ämbete självmant.
Peter Forsskål 1732–1763
Såvitt jag kan bedöma var Peter Forsskål den vid tidpunkten klarast lysande stjärnan på tryckfrihetens himmel. 1759, endast 27 år gammal, publicerade han den kärnfulla avhandlingen Tankar om borgerliga friheten, vilken endast innehåller 20 stycken. Vid tidpunkten för publiceringen utgjorde dock dessa stycken rena dynamiten och mycket riktigt försökte kungen, efter att först genom sin imprimatur Niclas von Oelreich lämnat tillstånd till utgivning, återkalla hela upplagan om 500 exemplar. Denna insamling gick trögt och endast 79 exemplar återfanns. Konfiskationen gjorde skriften än mer åtråvärd.
Forsskål framhöll att man skulle skriva enkelt och använda vanliga ord eftersom vissa sanningar kan inses av vem som helst medan andra inses först efter studier. Att Forsskåls ord blivit så självklara beror mycket på den djärvhet och framgång han framförde sina argument med. Från den romerske juristen Ulpianus hämtade Forsskål rådet att man ska leva i överensstämmelse med andras rättigheter, att man inte ska skada någon samt att man ska ge var och en vad honom tillkommer. Man ska gengälda andras välgärningar vilket är det sunda förnuftets filosofi som motiveras av människans erfarenheter i en samhällsgemenskap.
Peter Forsskål sammanfattar sin tes på ett briljant sätt:
Av tvenne utvägar äro att avböja skadliga följder av missnöje. Det ena erfordrar bläck, den andra blod. Få de missnöjda yttra sig fritt, så kunna de vederläggas, underrättas och förvandlas till ett upplyst publicum.
Kloka ord som får stå som ett signum för denna yttrandefrihetens jubileumsdag.
Detta är ett utdrag ur boken Medierätt- en handbok av Dag Wetterberg