Högsta domstolen (HD) har meddelat sin dom i det uppmärksammade målet mot Swedbanks tidigare verkställande direktör. Domstolen ändrar hovrättens tidigare fällande dom och frikänner henne nu från åtalet i sin helhet. Det innebär att den tidigare fängelsedomen på ett år och tre månader rivs upp.
Bakgrunden till åtalet
Rättsprocessen tog sin början efter uttalanden som bankdirektören gjorde i media under 2018 och 2019 rörande misstänkt penningtvätt i Swedbanks estländska verksamhet. Åklagaren menade att hon genom sina svar i intervjuer med Svenska Dagbladet och TT lämnat vilseledande uppgifter som var ägnade att påverka bedömningen av banken ekonomiskt, vilket rubricerades som grovt svindleri eller grov marknadsmanipulation.
Meddelarfriheten väger tyngre än brottsbalken
Den centrala frågan i HD var inte huruvida uppgifterna i sig var sanna eller osanna, utan om de omfattades av grundlagsskyddad meddelarfrihet. HD konstaterar att uttalandena gjordes som svar på frågor från journalister i en sedvanlig intervjusituation. Eftersom syftet var att lämna uppgifter för offentliggörande i ett grundlagsskyddat medium (tidning och nyhetsbyrå), anses bankdirektören ha agerat som en meddelare.
Varför svindleri inte kunde prövas
Domstolen förklarar att meddelarfriheten innebär att en person som lämnar uppgifter till media i princip är fri från straffrättsligt ansvar, förutom vid vissa specifika meddelarbrott såsom spioneri eller högförräderi. Svindleri och marknadsmanipulation räknas inte som sådana undantag. Eftersom intervjuerna var ett led i journalistisk verksamhet för att säkerställa fri upplysning, hindrar grundlagen att hon döms för de aktuella brotten.
Miljonbelopp i rättegångskostnader
I och med att bankdirektören frikänns helt fastställer Högsta domstolen också att staten ska stå för hennes betydande rättegångskostnader i samtliga instanser. Totalt rör det sig om över 13 miljoner kronor för försvaret i tingsrätten, hovrätten och Högsta domstolen. Domstolen prutade dock något på ersättningen för arbetet i den sista instansen då prövningen där ansågs vara juridiskt avgränsad.
Analys av skillnaderna: Bevisning kontra princip
Skillnaden mellan hovrättens fällande dom och HD:s friande dom handlar om vilken lag man sätter främst. Hovrätten såg till de ekonomiska konsekvenserna av ett vilseledande och individens ansvar som företagsledare. HD såg istället till det principiella värdet av att medborgare, inklusive företagsledare, ska kunna tala med media utan rädsla för straff, så länge det sker inom ramen för journalistik. HD:s dom markerar att yttrandefrihetsgrundlagarna fungerar som ett paraply som skyddar även de som anklagas för marknadsmissbruk i intervjusituationer.
En stilla reflektion är hur den centrala rättsfrågan i målet, den tilltalades rätt att yttra sig i media i enlighet med våra yttrandefrihetsgrundlagar, har kunnat tolkas på så olika sätt i de olika instanserna i en rättsprocess som pågått under fem (5) år. OCH, vad hade hänt om bankdirektören lämnat uppgifterna till icke grundlagsskyddad media?