Vad är klassikerskyddet?
I upphovsrättslagens 6 kap. 51 § finns det en specialreglering som lyder:
Om litterärt eller konstnärligt verk återgives offentligt på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen, äger domstol på talan av myndighet som regeringen bestämmer vid vite meddela förbud mot återgivandet. Vad nu är sagt skall ej gälla återgivande som sker under upphovsmannens livstid.
Detta mycket speciella skydd som alltså träder in sjuttio år efter upphovsmannens död har nu tillämpats för första gången i en svensk domstol. Saken som prövas är om litterära verk av svenska upphovsmän, vilka har varit döda i mer än sjuttio år, vilka publicerats på Nordfronts hemsida kränker den andliga odlingens intressen.
Det snabba svaret är att domstolen kom fram till att tillgängliggörandet av de aktuella verken inte kränker den andliga odlingens intressen. Svenska Akademien blev dessutom skyldig att betala Nordfront och Nordiska motståndsrörelsens (”Föreningarna”) rättegångskostnader om 1 491 720 kr.
Målet i sak
Akademien yrkade, i första hand, att Patent- och marknadsdomstolen ska förbjuda Föreningarna att vid vite om 1 000 000 kr att på deras webbplats helt eller delvis återge ett eller flera utdrag ur de litterära verk.
Författare och de aktuella litterära verken i målet
Svenska Akademien yrkade, i andra hand, att domstolen ska förbjuda Föreningarna vid vite om 1 000 000 kr att på deras webbplats återge ett eller flera utdrag ur de litterära verken: ”Åkallan och löfte” av Verner von Heidenstam, ”Snöfrid” av Viktor Rydberg samt ur Hávamál (”Den höges sång”); ”Krigssång för Skånska Landtvärnet” och ”Vikingabalk” av Esaias Tegnér, ”Snöfrid” och ”Himlens blå” av Viktor Rydberg, ”Åkallan och Löfte” och ”Medborgarsång” av Verner von Heidenstam samt ur ”Hávamál” (”Den höges sång”) ”Krigssång för Skånska Landtvärnet” av Esaias Tegnér, ”Himlens blå” av Viktor Rydberg, ”Åkallan och Löfte” och ”Medborgarsång” av Verner von Heidenstam samt ur Hávamál (”Den höges sång”). ”Vikingabalk” av Esaias Tegnér, ”Himlens blå” av Viktor Rydberg, ”Åkallan och Löfte” av Verner von Heidenstam samt ur Hávamál (”Den höges sång”) ”Svea” av Esaias Tegnér, ”Himlens blå” av Viktor Rydberg, ”Åkallan och löfte” av Verner von Heidenstam samt ur Hávamál (”Den höges sång”) ”Svea” av Esaias Tegnér och ”Himlens blå” av Viktor Rydberg.
Nordfront och Nordiska motståndsrörelsen (”Föreningarna”) bestred talan.
Publicering av de aktuella verken i ett oönskat sammanhang
Svenska Akademien menar att de aktuella litterära verken har återgetts i anslutning till publiceringar som har utgjort hets mot folkgrupp och som har förmedlat nedvärdering och kränkning av folkgrupper.
Verken har återgetts intill bilder, uttalanden i artiklar, filmklipp och symboler som i hög grad förknippas med förföljelse och utrotning av judar. Vidare har verken återgetts intill uttalanden i artiklar som innehåller nedvärdering och kränkning av gruppen homosexuella.
Verken har dessutom återgetts i anslutning till publiceringar som har utgjort olaga våldsskildring eller i vart fall i sammanhang som har skildrat grovt våld. Genom kommentarerna som förekommer i anslutning till återgivningen av verken påstås författarna – och verken – ge uttryck för, förmedla och likaså dela budskapet på webbplatsen.
Återgivningarna har skett i för verken främmande och kränkande sammanhang som står i stark konflikt med grundläggande demokratiska och allmänt accepterade samhälleliga värderingar om respekt för människors lika värde, likabehandling av människor och icke-diskriminering.
Föreningarnas invändningar
Föreningarna gjorde inte mindre än fjorton (14) rättsliga invändningar. Den invändning som tillmättes störst betydelse av tingsrätten var att återgivningarna inte hade förvanskats och att klassikerskyddet endast avser förvanskningar, inte vad ett verk återges i för sammanhang, vem som återger det eller vad det återges med koppling eller anslutning till.
Domskäl
Domstolen konstaterar att Akademien inte gjort gällande att återgivningarna i sig innebär några förändringar av diktverken. En avgörande fråga i målet är om klassikerskyddet är tillämpligt också då ett verk – utan att det har bearbetats, förändrats eller rent av förvanskats – har återgetts i ett kränkande sammanhang. Stagandets huvudsyfte var, enligt förarbetena, att skydda de fria verken, främst de klassiska mästerverken, mot att de återgavs på ett sätt som har inneburit en vandalisering av originalverket. Bestämmelsen är endast tillämplig på sådana fall som ur allmänkulturell synpunkt måste anses som grova och det ska vara fråga om ett återgivande som för den bildade allmänheten i stort ter sig grovt stötande. Ordet kränker innebär att endast åtgärder som är grovt stötande avses.
Domstolen kommer sedan fram till slutsatsen att klassikerskyddet inte kan tillämpas på en återgivning av ett verk i oförändrat skick. Detta leder till slutsatsen att att Akademiens förbudstalan inte kan bifallas, trots att det övriga innehållet på webbplatsen i vissa avseenden kan vara av sådan karaktär att det står i konflikt mot vad som kan anses vara allmänt accepterade samhälleliga värdegrunder.
Svenska akademien överklagar inte domen
I ett pressmeddelande på Valborgsmässoafton (2021) meddelar Svenska Akademien att de inte kommer att överklaga domen. Svenska Akademien skriver (kursivt nedan):
Enligt en regel i upphovsrättslagen (51 §) skyddas bland annat äldre litterära verk mot offentlig återgivning på sätt som kränker den andliga odlingens intressen – det så kallade klassikerskyddet. Statlig myndighet får föra talan om förbud mot sådan återgivning. Regeringen har i upphovsrättsförordningen (6 §) uppdragit åt Svenska Akademien att bevaka lagrummet. Eftersom Akademien inte är en myndighet för den talan som privat utförare av myndighetsuppgift.
Vad som avses med ”sätt” och vad som avses med ”den andliga odlingens intressen” i lagens mening har varit föremål för olika tolkningar. Akademien har ansett att det statliga uppdraget medför ett åliggande att verka för ökad klarhet i skyddets innebörd genom utveckling i rättspraxis. När det uppkommer en befogad fråga huruvida en kränkning av skyddet skett eller inte, bör skyddets omfattning avgöras av domstol och inte av Akademien. Uppdraget innebär då att Akademien kan behöva väcka talan i domstol.
Så har skett beträffande vissa återgivningar av diktverk i talan mot Nordfront och Nordiska Motståndsrörelsen. En central fråga var om sättet för återgivning ska innefatta ett hänsynstagande till sammanhanget, i synnerhet ett sammanhang som ingår i en brottslig gärning.
I en dom den 15 april har Patent- och marknadsdomstolen vid Stockholms tingsrätt intagit ståndpunkten att skyddet inte omfattar sammanhanget för återgivningen. Akademien anser inte att domstolens domskäl är övertygande, i synnerhet inte när det gäller verksanvändning som ett led i en brottslig verksamhet. Akademien har ändå beslutat att inte överklaga domen. Den bättre ordningen är att riksdag och regering tar ställning till om domstolens avgränsning av skyddet är godtagbar eller om ett förtydligande av lagskyddet behövs.
Akademien anser att det bör ske en demokratisering av skyddet för vårt litterära kulturarv så att talerätten läggs på en statlig myndighet eller görs mer allmän. Akademien anser att en sådan ordning skulle innebära en önskvärd modernisering av formerna för skyddets utövande och avser att uppvakta regeringen i frågan.
__
Vi får se om det önskvärda förtydligande Svenska Akademien efterfrågar genomförs av riksdag- och regering.
____
Se hur vi arbetar och hjälper klienter i medierättsliga frågor->
